lagomstorstadspojken

Välkomna!

Hej alla läsare! Nu startar den här nya och fräscha bloggen som jag både tror och hoppas kommer att vara till mycket nöje, men även framkalla ett visst beroende hos många av er. Ni kommer att följa mig (Rickard Persson, 21 år, Linköping) i mitt liv, då på ett dagboksliknande sätt vilket är något som alltid varit lite tabubelagt för killar, vilket jag vill ändra på. Ni kommer givetvis också få vara med och reflektera över olika tankegångar som passerar mitt hjärnmassiv, skrivs ut via mina fingrar och läggs upp på bloggen.
Väl mött!   

Jag skulle vilja börja med att inte be om ursäkt till alla er som blir arga eller frustrerade på grund av att jag använder det jättesvenska och härliga ordet "lagom"  i namnet på bloggen. Ni som tar illa vid när ni hör ordet "lagom" förknippar det säkert med den svenska osäkerheten och fegheten, att inte kunna bestämma sig och därför ta något mitt imellan. Jag vill påstå att ni har fel, myckel fel. Jag ser gärna ordet "lagom" som ett mycket personligt mått för ett  "personal perfect". Mitt lagom är det ultimata måttet. Om jag (enligt mig) exempelvis har lagom mycket kebabsås på min kebab så är kebaben näst intill dränkt, medan om man relaterar till någon annans lagom så är detta på tok för mycket sås och inte alls lagom. Lagom = Personal perfect, olika hos varje person och vid varje sakfråga =D

Dagbok.

Eftersom välkomsttexten och förklaringen av ordet lagom blev lite utdraget idag så blir detta blogginläggs dagboksskrivande ganska kort och fåordigt.

Jag pluggar just nu till lärare första året och idag var det sista dagen på vår första praktik. Ska bli riktigt skönt med helg nu eftersom jag har fått helt nya perspektiv på vad att gå upp tidigt innebär. Tidigare när jag har gått upp tidigt har jag varit lite trött och inte reflekterat mer över det. Under dessa två veckor har min syn på att gå upp tidigt fått helt nya dimensioner. Jag har exempelvis spontant utbristit: " Oj, det här klockslaget har jag fan aldrig sett förut". Och då mitt herrskap, då är klockan inte mycket!

Nu måste jag dra. Jag och Liza ska sitta sekretariat till någon damhandbollsmatch i sporthallen. Ska bli skitkul.
Vi avslutar det här premiärblogginlägget med en bild på mig och en död räv som vi hittade i ett dike på väg hem. Eller är det jag, Lagomstorstadspojken, som fält detta arma djur med mina bara händer? Funderingar kan ni skriva ner i kommentarer tack.  På återséende